Min Johanna.

Nu har jag äntligen fått prata lite med min Johanna. Höra att hon lever och mår bra. Hann inte prata så jättelänge om så jättemycket eftersom hon jobbade samtidigt.. Men det var skönt att få prata lite med henne iallafall. Men jag tycker lite synd om hennes gipsade tumme! Haha! :) klantarsle ;)



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0