Jag skriver samma rubrik två inlägg i rad, jag vet. Men jag var bara tvungen att säga: Herregud vad bra det var. Jag dog lite smått. Sen känslig och lättrörd som jag är så kändes det som om jag skulle börja gråta till en massa saker. Till några av hans berättelser och sådära. SJUKT BRA! Får ni chansen att gå och lyssna på honom någon gång, gör det! Jag gick in på Wisby Strand som en person, och kom ut som en annan. Klyschigt värre, jag vet, men det var faktiskt så.




Okej, innan jag börjar skriva fler klyschor och sådära så går jag och lägger mig.